Lärarinnan i Konga


Det är 1931. Här står min farmor Judit mitt bland sina elever i kyrkskolan i Konga, klasserna 5,6 och 7. Hon ser inte så glad ut, och det kan man förstå. Judit bor en trappa upp i skolan, och hon har en liten pojke som snart är fem år gammal, men som inte får bo med henne. Han får istället bo hos en fosterfamilj.
Prästen i Konga kyrka på den tiden, Gustaf Fredlund, ansåg det vara skamligt eftersom min farmor var ogift. Historien förtäljer till och med att han körde henne på porten till slut.
Grabben på den nytagna bilden härnedan är Judits sonsons son, och han gillar inte att Judit blev illa behandlad av prästen ifråga.


Stadshuset från söder


Stadshuset syns från många delar av Stockholm, och jag skulle inte bli förvånad om det visar sig vara stadens vanligaste vykortsmotiv. Här är ett gäng vykort på stadshuset från olika vinklar.
Det här ovan skickades den 15 juni 1973, och det är massor med namn som skrivit under. Dock inte alla, för det är fredag och några har gått hem.


Den 9 augusti 1974 har Anna varit på Skansen. Tak. hälsa för kortet. brosit jar varit hjo bå ksnsen. hej.

Vykort från den 18 juni 1978. Stadshuset från söder.


Skickat den 18 maj 1960 från Skinnarviksberget.


17 augusti 1956 skickas ett kort av Marie Louise Larsson från Hägersten. Hon har precis klarat en engelskakurs med bra betyg.



En honnör för Östertälje folkskola


När jag växte upp drog farmor med mig för en fotografering utanför Östertälje skola. Jag minns att hon glatt pekade på byggnaden och sa att “här har farmor varit lärare”. Själv var jag nog mer intresserad av att vi skulle fika lite senare, men på något sätt kändes det högtidligt så jag drog till med en honnör.
Skolan ligger lika lantligt idag som då, trots att Södertälje växt åt alla håll.


Djurgårdsstaden och Skampålens torg

sid176
Vissa miljöer är oföränderliga, som här i Djurgårdsstaden. !952 eller 2014, tiden gör ingen skillnad. Det här är Breda gatan som leder fram till skampålens torg, där en skampåle i form av båtsmansfigur stod tills den stals en höstnatt 1849. den lilla Röda stugan till höger vid torget byggdes 100 år tidigare, 1749. Den disponeras idag av Djurgårdens hembygdsförening.

sid176ny

Stadshuset från Riddarholmen


Stadshuset har varit ett favoritmotiv på vykorten från Stockholm, sedan eldkvarn brann. Eller strax efter. På midsommaraftonen den 23 juni 1923, på dagen 400 år efter Gustav Vasas intåg i Stockholm, invigdes Stockholms stadshus. Det består av cirka åtta miljoner tegelstenar och har ett 106 meter högt torn med det svenska riksvapnet tre kronor i toppen. Stadshuset är en av Sveriges mest kända byggnader och Stockholms mest exklusiva festlokal. Nobelmiddagen är världsberömd.
Från Stadshuset styrs Stockholm. Cirka 200 personer – politiker så väl som tjänstemän – har sin arbetsplats här.
Bilden är tagen från Riddarholmen 2011.
Vykortet skickades den 9 oktober 1963 till Etiopien.


Posted in Uncategorized | 1 Reply

Brudgum och bestman


Vem skulle ta bilden på brudgummen och hans bestman, om inte bruden själv. Bestman Fritjof tänkte väl att han skulle klä upp sig lite inför den högtidliga dagen, och satte därför på sig en studentmössa.
Det verkar som att förr i tiden var det enkelt att vara fin, det var bara att sätta den vita mössan på huvudet, så fungerade det som en allmängiltig dresskod, gångbar på dop, begravning och bröllop. Mycket praktiskt.

Utsikten från Aspgatan 16 i Solna

b12013-05-03
Om jag hade kunnat stå i fönstret när jag föddes, och om jag hade tittat ut genom det, hade jag sett Hagalunds gamla IP och däruppe på höjden det gamla vattentornet. Jag hade sett en hel stadsdel som i ett halvsekels återsken betraktas som pittoresk, men som för oss som bodde där och då, 1951, gärna övergavs för något modernare. Aspgatan 16 var ingen lyx, men hade säkert kunnat vara det idag om det hade fått vara kvar och restaurerats som så många andra större hus från den tiden.
Men i Hagalund revs nästan allt, de blå husen formade sig runt den nedtryckta kyrkan och till och med idrottsplatsen försvann under nybyggda hus i Ritorp. Idrottsplatsen som “i alla tider” skulle finnas kvar, enligt gåvobrevet. Alla tider sträckte sig till 2000-talets Solna. Men utsikten upp mot vattentornet är densamma.

12013-05-03

Brudföljet på Norr Mälarstrand


Det har varit bröllop i stadshuset i maj 1951 och brudföljet, alla tre, har strosat längs Norr Mälarstrand där man fotograferat brudparet i vattenbrynet. Jag har sett bilden, det är ingen mästerfotograf bakom kameran, brudparet har hamnat längst ner till vänster och syns knappt.
Men vad gör väl det en sån här dag? Den nya bilden är tagen 61 år senare på samma plats.

Gotlandsgatan 71, nedre botten

“Vad gör du,” frågade paret som gick förbi mig på gatan. ” Vill du ta en bild på min flickvän, hon är fotomodell”, tillade killen, rätt så stolt.
Så jag förklarade att jag tog en bild på fotografiet på min farmor utanför huset där hon bodde en stor del av sitt vuxna liv, först till vänster om porten och sen till höger.
I huset bodde också en portvakt vars man hade varit med som brottare i OS. Den var vi barnbarn både rädda och imponerade av. Men den här bilden är från trettitalet.


Place de Tertre

IMG_0508b

Första gången jag var på Place de Tertre var 1964, som tolvåring. Jag flög hem från pappa i Etiopien till Sverige, med ett stopp i Paris där jag hade bokat ett hotell i några dagar. Pappa tyckte det var ok, jag hade ju gått i fransk skola och skulle bo på hotel Stockholm. Kändes tryggt. Mamma tyckte inte det var en bra idé, minst sagt. Så när jag landade i Paris stod där en flygvärdinna och väntade på mig, en bekant till pappa, som han fått tag på i sista minuten. Det blev ingen hotellvistelse för mig, jag fick bo hos henne några dagar, sedan hos hennes syster och de sista två nätterna hos en granne till dem.
Som 15-åring åkte jag till Paris igen, denna gång med gänget som läst franska i nian. Det var då jag ställde mig på Place de Tertre i mina färggranna byxor och försökte se så nonchalant och världsvan ut som jag kunde. Året var 1967 och 2014 fanns samma hus kvar i bakgrunden.

IMG_0508a