Det vackra paret på Kungsportsavenyn


Det är kanske i krigets slutskede eller lite senare, och den unge mannen har permission. Den här månaden ligger han troligen någonstans i Göteborgs skärgård, för han har åkt in för att träffa sin flickvän. Eller det kanske bara är en bekant. Stegen ser målmedvetna ut, de vet vart de ska ta vägen. Upp för avenyn, mot Götaplatsen.


Söndagspromenad över Djurgårdsbron


Min farmor, till höger, var inte direkt kort men bredvid sin son blev hon det. Djurgårdsbron ligger säker, och den enda förändringen från 1950 är väl att man gjort räcken mellan trottoar och vägbanan. Allt för att kvällsfestande inte ska dratta ut åt något håll, utan att de säkert ska kunna flippra sig ner till Strandvägen.


Utanför nybygget 1952

Nybygget Skytteholmsvägen
Här är min mamma och farmor med mig i barnvagnen och kollar in den nya lägenheten på Skytteholmsvägen 24 dit familjen skulle flytta från en sunkig lägenhet i Hagalund. Det är nästan 60 år sedan bilden togs våren 1952, och huset står kvar än idag så det är ett bra bygge.
Dagens bild är tagen sommaren 2011.


Fröken Judith vid Östertälje skola


I maj 1941 var min pappa och hälsade på farmor Judith på skolan i Östertälje där hon jobbade. Varje dag tog hon tåget från Stockholm till Östertälje station. Jag tror min farmor var stolt över den skolan, för hon fotograferade sig ofta framför skolbyggnaden.
Idag är det en privatskola, och farmor skulle nog gillat det med, bara man brydde sig om eleverna. Redan på femtitalet drev hon en egen privatskola på Gotlandsgatan i Stockholm, där hon undervisade elever så att de skulle klara av studenten.


Mamma på bänken

mamma på bänken
Det är inte den rätta platsen, men bänken har det rätta stuket. Bänken står idag på Riddarholmskajen, men ursprungsbänken vet jag inte var den står, kanske stog den på karolinska. Kläderna mamma har på sig kommer jag ihåg, för jag kan färgerna. Väskan var mörkgrön med läderhandtag, tröjan var svart med gula ränder. Hon hade sina kläder länge, min mamma.

Åsa springer över gatan


Så nervöst! En liten flicka springer hejdlöst över gatan. Men det var för några år sedan, kanske 1959, inga bilar direkt och allt gick bra. Åter på platsen 2012 kan vi konstatera att man asfalterat över kullerstenarna i hörnet av Sandelsgatan, men Erik Dahlbergs gata låter fortfarande kullrigt.
Och i källarfönstren i bakgrunden har Salong Ninas hårsalong flyttat in. 1959 kunde man kunde gå in på gården till Grenadjärens restaurang, som hade karpfiskar i dammen.


Hötorget är för evigt


Hötorgets duvor sitter som vanligt på Orfeusgruppens huvuden framför det blå konserthuset, huttrande i skuggan och kuttrande när solen tittar fram. Här på Hötorget har jag genom åren i princip trampat varje sten, gått åt alla håll. Här fanns Ringbaren för ett liv sedan, nu är det HM. Här fanns Broddmans, nu är det Expert. Här kysste jag min första förälskelse, grät mina första försmådda tårar. Här har jag gått med alla jag älskat, här är luften full av mina tidlösa känslor, frustration, glädje, triumfer, besvikelser och upplevelser. Jag känner mig mer än hemma på Hötorget. Jag är en del av det.
Genom alla tider är det här mitt torg. Bilderna är från 1950 och 2011.


Utsikt från Skansen


Det är 1950 och det blir dans på Skansen framåt kvällen. Marianne och Gunnar har kommit hit tidigt, kanske för att det är billigare inträde, eller kanske helt enkelt för att det är ett trevligt ställe att spendera en förälskad eftermiddag på.
Jag kan höra hur Gunnar ber Marianne att se ut över staden, medan han tar bilden. Jag tar samma bild som pappa gjorde, men nu är det 2012.


På kajen vid engelska ubåten


Det är 1960 och flott besök i Stockholms hamn. Flottbesök från England närmare bestämt, en ubåt som ankrat upp på Kastellholmen. Först trodde jag att det var min pappas ubåt, som han övade dykning från och till.
Den gamla träkajen har stenlagts sen dess, men fågelskiten finns kvar längs kanten, där jag fortfarande kan sitta och dingla med benen.


I väntan på karnevalen

Nu kommer karnevalen, nej, jooo!! I hörnet av Narvavägen vid Oscarskyrkan i Stockholm står man i väntans tider inför det som ska komma runt hörnet. En del är till och med uppflugna på vägskyltarna för att få en bättre vy över det hela.