Dramaten förr och nu


Ja, då är det sant. Vädret var bättre förr! Klarblå himmel, nu är det bara grått. Spårvagnarna var också blå och bilmodellen, den är från den tiden då man kunde få vilken färg man ville, bara det var svart. Tänk att spårvagnen går här igen. Vi har gått från att vara miljömedvetna via slit-o-släng till miljömedvetna igen. Händer det så mycket, egentligen? Pendeln svänger fram och tillbaka, men den hänger fortfarande fast på samma ställe.

Nakne Strindberg vid stadshuset

Var man kvinnlig student som senare skulle bli svensklärare och dessutom lite tysklärare, och kom upp till Stockholm på 1920-talet, då skulle man antagligen fotografera sig bredvid den nakne Strindberg utanför Stadshuset.

Vems park är det?

Det brukade vara min park, min lekpark. Men nu finns här stora skyltar som säger att det är “Eric Grates park” efter den kände skulptören, och här har flera av hans skulpturer placerats. På en skylt vid parken kan man läsa att Eric Grate (1896-1983) är en av 1900-talets mest framträdande och mångsidigt verksamma svenska konstnärer. Född i Stockholm, student vid Södra Latin 1916 och elev vid Konstakademien 1917-20.
1922-23 gjorde han studieresor till Tyskland, framförallt till München.
Därefter reste han till Italien och Grekland innan han 1924 slog sig ner i Paris. Han flyttade tillbaka till Sverige 1933 och blev professor vid Konstakademien 1941-51 och medlem av Statens Konstråd 1952-55.
Från 1968 bodde han på gården Väntorp i Ulriksdal, Solna, till sin död 1983. Så han har inte ens bott i husen runt parken men tack vare honom har min plaskdamm nu blivit uppgraderad till fontän. Vi får väl dela; plaskdammen är min och fontänen är hans.

Med tunnelbanan till Vällingby


Vällingby var Sveriges första köpcenter, och dit åkte man med den nybyggda tunnelbanan för att få en doft av framtiden. Här står jag med mitt nyinköpta seriemagasin framför höghusen. Ferieparaden nr 6 gavs ut i Juni 1956 och kostade 85 öre.
Gissa om jag var nöjd. Åka grön tunnelbana, rulltrappa OCH läsa serietidning samma dag.


Dagen semestern började


Den var blå, vår Ford Taunus 17M, i början av sextitalet. Och den tog oss hela vägen från Örnsköldsvik, via Gotlandsgatan 71 och ner till Malmö, på den gamla Riks 13. På den tiden var det som nu heter E4 inte ens asfalterad alla sträckor.
Här gör vi oss redo för nästa etapp med ett ordentligt takräcke, kuddar i bilen och en total frånvaro av barnstolar och DVD filmer. Redan i Södertälje började vi fråga om vi var framme och sen var det fullt upp med bil-lekar, som att tävla i bilmöten. Alla valde en bilmodell och sen var det först till femton som gällde. Volvo vann nästan alltid. Eller så valde man en färg. Röd var ofta en vinnare. Eller så var det poängleken, där djur, brevlådor, flaggstänger osv fick olika poäng om man såg dem, och det gällde att komma först till 100.
På en långresa till Malmö var det till slut ett invecklat regelverk som styrde kampen.


Min första huvudroll


Det var lite speciellt den här dagen, när pappa hade ny filmkamera och ville leka filmmakare. Han dirigerade min farmor och mig, ställde sig på olika ställen och vi fick gå fram och tillbaka, springa hit och dit, prata, hoppa, se glada ut. Resultatet av filmandet av farmormötet kan du se här, och här kan du se hela Skansendagen, en bit Stockholm som både finns och inte finns längre.

Jag är blott en glad grabb som ser fram mot glass, karusell och ballong. Ballongen var avlång, vit med en blå rand, det kommer jag fortfarande ihåg fast det var 1957.


Mannen vid pianot

Det har gått minst 60 år men musiken finns där fortfarande. Cigaretten är borta, swingen finns kvar. Fritjof Haglund kan fortfarande smeka tangenterna så det låter som det ska. En av Sveriges bästa journalister genom åren, kan fortfarande spela On the sunny side of the street.

Träff med farmor


Alltid var det något roligt som väntade när man kom på besök hos farmor. Hennes väska var alltid full med Toy, där fanns kronor till ballonger och glass. Och sa man att det skulle vara kul att gå på Skansen, så tog hon bara min hand och så tog vi bussen ut på Djurgården.


En lek i Drottningholm


Nej, där får ni inte vara barn! Jo, på den tiden, 1959, fick man det men nu bor kungen på Drottningholm så då är slottet delvis avspärrat “där förr jag barn lekte”. Man har satt nya lindar, och rabatterna snurrar lite annorlunda, men i stort är det samma miljö nu 2012 som då.


Lägenheten på Gärdet


Min farmor hade en lägenhet på Sandelsgatan. Den kallade hon alltid för Gärdet. Egentligen vet jag inte varför, hon bodde ju också på Gotlandsgatan. Men jag tror hon satt där och målade sitt porslin, och vänner och bekanta brukade bo där. Så även jag, när det var lekdags i Tessinparken eller helg och Skansen väntade runt hörnet.