Första maj tågar förbi Bildt

Första maj
Toms are beating. Flags are fluttering and the orchestra plays, rhythmic, so everyone can keep up on their way out to Gärdet. The year may be 1950 and there, on the other side of Karlavägen, opposite East Real’s playground, flutters a lace curtain in a window.
There will Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt and his brother Nils be growing up. Once a year, they have the first-hand look out over the red flags marching past, and I wonder how the comments went around the table in that kitchen.

Pukorna slår. Fanorna fladdrar och orkestern spelar, taktfast så att alla kan hålla samma tempo på sin väg ut mot gärdet. Året kan vara 1950 och där, på andra sidan Karlavägen, mitt emot Östra Reals skolgård, fladdrar en tyllgardin i ett fönster.
Där kommer Sveriges blivande statsminister och utrikesminister Carl Bildt och hans bror Nils att växa upp. En gång om året kan de från första parkett blicka ut över de röda fanorna som marscherar förbi, och jag undrar hur kommentarerna gick runt bordet i det köket.


Ulriksdals slott en dag på femtitalet


Titta, här står en blivande mamma 1950 och tittar ut över Ulriksdals slott. Man är ute på söndagspromenad, vilket på femtitalet ofta betydde Hagaparken, Norr mälarstrand eller Djurgården. Hon måste ha varit rätt kär, för hon visste inte riktigt var hon varit. Bakpå bilden står det Drottningholms slott, vilket sedan har strukits över med en annan penna.
Vem bryr sig vart man går, om man går med rätt människa?


Tiden innan Solna centrum


Redo för kälkåkning. En rejäl kälkbacke gav god fart 1955. Reklampelaren till höger i bakgrunden finns kvar än idag, den har bara fått en liten annorlunda utformning. Vintern 2011 är det torg här, med korvkiosk och massor av bussar. Och ett helt Solna centrum har förstört kälkbacken.


Soulmates på Erik Dahlbergs gata


Banken i bakgrunden är borta och det är bra mycket lummigare numera på Erik Dahlbergsgatan i Stockholm. Året är ca 1956 och min mamma, till vänster, har fått barnledigt vilket firas med en promenad tillsammans med min farmors syster Elsa. De trivdes väldigt bra tillsammans och mamma kanske var lite av den dotter Elsa aldrig fick. Eller så var de bara soulmates.


Burken som flög långt över Riddarfjärden


Året är 1978 och uppdraget är att göra ett reportage om roliga fritidssysselsättningar i Stockholm som inte kostar en förmögenhet. Så vi tog oss upp på Bastugatan på söder, på den lilla plätt bakom planket där områdets dagisbarn leker av sig med Stockholm och Riddarfjärden vid sina fötter. Med oss hade vi en tom läskburk som vi klippte upp så att det blev en aluminiumring av det hela.
Den kastade vi sedan till varandra, och med rätt skruvteknik fick vi den att flyga riktigt långt. Till slut flög den ut över Riddarfjärden, och har den inte landat så flyger den väl än.
Se där, en väl utnyttjad ekonomisk eftermiddag.


Uppsala universitet


Det är 1936 och Judit och Kalle, min mormor och morfar, tar alla tre barnen på en utflykt till Uppsala. Där har Kalle tidigare studerat och kanske ville han peppa barnen lite, lärare som han var. Men barnen studerade vidare på annan ort, och det var först barnbarnsbarnet Julia som pluggade i Uppsala.Nu är det 2012.


Fel Gunnar och fel Karl


“Titta, det är Gunnar på bilden,” sa damen i receptionen på Millesgården när jag visade den gamla svartvita bilden från 1960 för att hon skulle tipsa om var den kunde vara tagen. Nej, Gunnar var min pappa, det där är jag, svarade jag och damen såg förvånad ut.
“Men det är så likt”, sa hon. “Vad är det för man i bakgrunden då?”
“Det är min morfar ,Karl”, svarade jag och damen hajade till, på riktigt. Jag lämnade henne antagligen lite förvirrad för hon hade tyckt sig se någon Gunnar som suttit i knät på Carl Milles, och nu försökte hon få ihop släktbilden med mig instoppad som ättling någonstans. Men jag är inte med i hennes släktpussel, mitt pussel ser helt annorlunda ut även om det finns både Karl och Gunnarbitar i det. Den nya bilden är tagen 2011.


Stureplan glänste annorlunda förr


Det fanns en tid då Stureplan inte luktade pretto, pengar och jetset, utan bara var en bra plats att träffas på i Stockholm. “Vi ses vid svampen”, sa man och alla visste var det var. Senare blev det Åhléns och numera är det ingenstans och överallt, man messar och pinnar och rings när man är i närheten.
I överenskommelsen förr ingick också att man dök upp varje kvart om man missat första träffen. Den här grabben 1970 var förhoppningsvis på väg att klippa sig på klippoteket efter att ha kollat in de nya utsvängda på Gul och blå i passagen eller ett par platåskor hos Sko Uno.