Barnen på Skytteholmsvägen 24


Så här ser det ut när minnet dyker upp. Det var Thomas Richter, Janne Östlund, Britt Östlund och jag på min nya vinröda cykel. Tramporna satt på framhjulet, och bromsen var väl antagligen att sätta fötterna i marken. Det var inte så noga på den tiden. I tobaksaffären fick man Toy, och det är väl enda skillnaden: Du kan inte köpa Toy där längre.
Bilderna är från 1956 och 2011.


Efter plugget före examen

119before
Ännu en liten grupp som läste upp sina betyg för farmor. En del undervisade hon en och en, andra i grupp. Jag kan tänka att det hade att göra med hur mycket deras föräldrar orkade med att betala. Var och en efter sin förmåga, skulle jag tro var reglen som gällde.

119after

Riksdagshuset och kungliga operan

Året var 1937. Den 21 februari skickar Jo Jo ett kort till Kapten Karl Rencke, fältpost 64496, för att berätta att hon måste ta ett senare tåg till Nynäshamn. Hon har hjälpts in av portvakten i L:s tomma våning, där hon bott under natten.
Vykortet är taget från Grand Hotel, antagligen på hörnet en eller två trappor upp. Men dit går det inte att komma numera, där finns bara hotellrum enligt grabben strax innanför dörrarna. Så 2011 års vykort får tas på gatunivå. När jag står och måttar in kameran åt rätt håll känner jag att någon står bakom mig, och när jag vänder mig om har jag en japansk charterresa stirrande över axeln. De är väldigt intresserade både av vykortet och av mitt fotograferande. Så efter färdigt fotoknäppande ger jag en guidad tur genom att peka på vykortet och japanerna är imponerade av att alla byggnader från 80 år tillbaka står på samma plats idag.
Dagens vy

Promenad på Tottvägen i Solna

Nyligen hittade jag en svartvit negfilm i en bortglömd låda, och där fanns den här bilden från sommaren 1952. Det tog ett tag att hitta den exakta platsen där den var tagen, men jag visste att det var någonstans i Solna. Återstod att leta efter en stenmur i en svagt lutande nedförsbacke, och där fanns den: Tottvägen 14A. Jag har faktiskt något enstaka svagt minne av de där promenaderna, där jag tittar ut från en bro på bilar som åker nedanför mig. En sådan gata finns inte långt härifrån, för övrigt. Träden på vänster gångbana har man tydligen kapat, men på höger gångbana finns de kvar.


Stockholmsvy mot Slussen

149before
Utsikt från stadshuset 1950 och 2012. Det var sista dagen man kunde gå upp i tornet, sista gruppen. Kanske är det också sista gången vi ser Slussen som vi minns den? På den här sidan kan du se en sliderbild på Stockholmsvyerna.

149after

Stockholmsvy mot öster

146before
Utsikt från stadshuset 1950 och 2012. Det var sista dagen man kunde gå upp i tornet, sista gruppen. Sen kommer vintern och tystnaden sänker sig i tornets smala gångar. Därnere ser vi Tegelbacken. På den här sidan kan du se en sliderbild på Stockholmsvyerna.

146after

Fisherman´s Wharf i San Francisco

Det är 41 år sedan, 1967. På vykortet står det: Detta är en av San Franciscos mest pittoreska utsikter. Hundratals fiskebåtar lägger till här. Längs med gatorna kryllar det av fiskerestauranger, utanför vilka man står och lagar till skaldjur i stora grytor.

Tarantinos finns fortfarande kvar, liksom Grotto till vänster men det är nybyggt och Aliotos har kommit till.

På den plats där vykortet är taget ligger nu en restaurang som påstår sig ha legat där sedan 1916, Castagnola. Hmmm. Man får gå in i restaurangen för att kunna ta bilden, så det är nog rätt ombyggt där också.
De stora grytorna verkar ha flyttat in, men folklivet är intensivt. Turistfällorna är många, men uppenbara och inte värre än på andra platser. Den elektrifierade jazzmusiken flödar, unga musiker som prövar sina vingar och äldre musiker som slickar sina sår.

Cable cars i San Francisco

Så här står det på kortet: “Cable car på vändplattan. Powell och Market street i San Francisco är det berömda hörn där man vänder på spårvagnen. Boende och besökare väller ombord på dessa unika farkoster för en studsande, spännande resa över kullarna i denna fantastiska stad.

Det är nog samma skumpande resa idag som då, men en uppenbar ändring har skett under de 40 åren. Passagerarna får inte längre vara ombord på spårvagnen när den vänder, och inte får man hjälpa till heller.

Med popcorn under näsan


Med två rejäla popcorn under näsan är man beredd att lyssna på vad som helst. Till och med på Bellmansånger, som här i Hagaparken i slutet av 70-talet. Det var stor folkfest med massor av folk och den stora debatten i tiden var om man skulle få dricka vin eller inte till sin picnic. Jag har för mig att det blev ett undantag så att vinet var tillåtet.