Skytteholmsvägen och plaskdammen


Det fanns inget Solna centrum därborta till höger, utan bara ett fält 1952. Och så förstås stor vägen in till Stockholm, där man vallfärdade när det var landskamper på Råsunda. De rika kanske tog spårvagnen.
Skillnaden mellan förr och nu är också lummigheten, allt känns mycket grönare.


Utsikt från Peterskyrkan


Första gången jag var i Rom var 1966. Jag och pappa hyrde en liten röd Fiat och gjorde stan ordentligt. Vi såg klostret med alla benrangel på Via Veneto, vi vandrade över alla piazzor, finkammade forumen, gick in i alla kyrkor vi såg, sprang genom vatikanmuseet, matade katter på Largo Argentina och täckte varenda meter av Peterskyrkan. Skam till sägandes ristade vi också in våra namn på väg upp till tornet med den underbara utsikten över Rom. Men det har en svensk kung också gjort så vi får väl säga att vi bara följde ett gott exempel.
Sedan dess har Rom varit en favoritstad och jag har kommit tillbaka med jämna mellanrum. 1973 var jag där med Yvonne och tog bilden där hon har Rom för sina fötter och 2010 var vi där igen. Trapporna upp till tornet kändes fler, tornet kändes högre men utsikten var densamma. Rom är evigt. Men min och pappas klotter hittade jag inte, där finns bara minnet kvar.

Båtarna vid stadshuset


På den tiden, i början på 70-talet, var det inte så trångt på platsen. Man kunde lugnt sitta och se hur båtarna lade till, och ville man ha en glass fick man köpa den tvärs över gatan. Kortet är skickat den 24 juni 1973 och kommer från ett gäng som har avnjutit ångbåtsbiff och kaffe med våfflor – låter det inte helsvenskt! Vi har även lögat våra själar och njutit av kungens vackra slott.
Idag finns det ett provisoriskt fik på platsen och du kan fortfarande se båtarna lägga an och lägga ut.


Kungstornen står stadigt


Jag hittade en svartvit bild i en kartong på min mamma som står och ler mot kameran. Bilden är tagen på Kungsgatan i Stockholm runt 1950, och det slog mig att inte så mycket har ändrats sedan dess, i alla fall inte på den platsen. Så nu, 2011, tog jag med mig en kopia av bilden, och ställde mig på samma plats som fotografen gjorde då och tog en ny bild. Resultatet tyckte jag blev över förväntan. Den gamla bilden smälte liksom samman med den nya, och jag fick en vision av att allt och inget förändras. På något sätt kunde jag och min mamma vara på samma plats, oavsett den tid som passerat. Ja, jag kunde till och med vara på samma plats i två uppsättningar för jag misstänker att jag ligger i den leende mammans mage.

Chinatown i San Francisco

Så här står det på kortet: “Grant Avenue vid California street. Själva hjärtat i San Franciscos världsberömda Chinatown – här bor det fler kineser än någon annanstans utanför Kina.

Det här var för 40 år sedan, antagligen menade man Formosa på den tiden. Men Chinatown är imponerande idag med, det doftar kryddor, man hör bara kinesiska på gatorna och affärerna är proppfulla med allt möjligt, som bara kinesaffärer kan vara. I området ligger till och med ett kinesiskt sjukhus, och på vägen dit mötte jag många gamla stultande kineser, på väg för att kolla upp sina blodtryck eller kanske bara ute på en liten akupunktur.

Vykort från stadshuset


De tre folkdräktsklädda damerna i förgrunden vänder kyskt ryggen åt den nakne Strindberg och ler så glatt och vykortsmässigt mot fotografen. Inte mycket har ändrat sig sedan 1946 då kortet är skickat, förutom grönskan som nu täcker in stadshuset till stor del. Strindbergsstatyn är skapad av Eldh.
O hej Marie, Jedtz bin ich wieder in Stockholm, börjar kortet som talar om att han som skrev det strax även kommer att skicka ett brev.

Utanför Katarina södra skola


Det finns inte så många bilder på Gunnar när han är liten, det är han till höger. Men de bilder som finns är antingen från något sommarläger, eller som här, uppsträckt framför en skola. Tiden är väl mitten på trettitalet och skolan heter Katarina södra i Stockholm. Katarina södra folkskola blev klar för inflyttning den 1 oktober 1888. Den nya skolan på Södermalm skulle då ge plats åt nästan två tusen elever. Här fanns 50 lärosalar, slöjd och bildsalar, expedition och lärarrum. Toaletter fanns på gården och bad fanns i källaren, under en oljekris på 1970-talet beslutades dock att det var alltför dyrt att värma upp bassängen.
I fabriken “Malongen” som ligger i anslutning till skolan fanns gymnastiksal och tjänstebostad åt vaktmästaren. Numera är där konstnärsateljeer.
Nuvarande gymnastikhus “Kuggen” byggdes i början av 1900-talet och var då en bykstuga med torkvind på övervåningen. Tvättning var ett av ämnena i skolköksundervisningen. Greta Garbo, Harry Kullman och Nacka Skoglund har gått här. Bilden är säkert ett exempel på en väldigt stolt mamma som tyckte att kunskap var viktigt. Men så var hon lärarinna också.