Café de Madrid i Paris

IMG_0719a

På Boulevard de Montmartre 6 fanns en gång ett café som hette Café de Madrid. Det var ett anrikt fik där sekelskiftets journalister och skribenter brukade samlas för diskussioner och idéutbyte. Det var också här, vid bord 9, som Victor Goddet, Henri Desgranges och Géo Lefevre satt en dag, det kan ha varit den 20 november 1902, och kom överens om att grunda ett cykellopp som de kom att kalla “Tour de France”. Den 1 juli 1903, på eftermiddagen, gick starten för 60 cyklister och den förste vinnaren hette Garin. Han fick 20 000 francs, vilket inte var en dålig summa på den tiden.
Vid bord 9 brukade också författaren Baudelaire sitta på sin tid. Poeten Verlaine hade sin egen stol på Café de Madrid och 1937 var det Picasso som ofta tog sitt kaffe här. 1953, då den äldre bilden är tagen, satt min pappa vid ett av uteborden och tittade ut över strömmen av människor som gick förbi.
I början av 1990:talet stängdes caféet för gott och idag ligger Musée Grevins restaurang på platsen.

IMG_0719b

Pappa på muren i Paris

IMG_0573b

I juli 1953 var det bara 8 år sedan andra världskriget slutade, och suget efter att resa ut i Europa var stort. Pappa Gunnar hade redan cyklat och liftat en gång till Paris strax efter krigsslutet, men nu när han bildat familj och äldsta sonen, jag, blivit ett och ett halvt, tyckte han och mamma att jag kunde ha det bra hos tant Britta medan de två drog till Paris. Idag vet jag inte vem tant Britta var, men det var nog en trygg famn att vara i eftersom jag överlevde utan några större trauman.
Bilden är tagen från Seine vid Eiffeltornet med Trocadero i bakgrunden, ett något annorlunda Trocadero. Men muren pappa sitter så ledigt på är densamma idag, ner till minsta streck vad jag kan se.

IMG_0573

Upp och ner från berget i Solna

b52013-05-03

b62013-05-03
Det höga berget på Hannebergsgatan är inte alls lika högt idag som det var i mitten på femtiotalet, då vi barn tog den vägen upp till lekparken. Det beror säkert på min ålder, men också på att man rivit ett hus och byggt ett nytt i kanten där det var en hög mur tidigare.
Det var hursomhelst inte en tanke att man skulle gå på trottaren, när det fanns det här höga berget att bestiga.

52013-05-03

62013-05-03

Kortet som var i Paris två gånger

IMG_0705b

Det var en gång, för länge sedan, ett vykort på Eiffeltornet som köptes av en man som tänkte posta det till sin son. Han satte till och med på ett frimärke. Men på något sätt blev kortet aldrig skrivet i Paris, utan följde med mannen hem och hamnade i en skolåda bland andra vykort. Och där låg det, bortglömt och oskickat i många år, tills sonen en dag fann det och tänkte att det var ju synd att ett så fint kort aldrig blev skrivet och skickat. Så sonen tog med sig kortet till Paris, för att äntligen se till att vykortet fick göra det som det var menat för, resa till Sverige på det riktiga sättet.
Men nu var det en annan son som skulle få kortet, och eftersom det fanns en sonson också, så skickades kortet till dem båda. Så på det sättet får Loa snart ett vykort som köpts och frankerats av hans farfarsfar, åter frankerats av hans farfar och förhoppningsvis dyker upp i hans fars brevlåda på måndag, där han kan hämta det och sätta upp på väggen.

IMG_0705a

Godis och glasskiosken i trä i Solna

b72013-05-03
1955 fanns det en gul träkiosk runt hörnet på Skytteholmsvägen i Solna. När man gick uppför Hannebergsgatan, mot lekparken däruppe, låg den på höger sida. Jag tror man kunde köpa både glass och godis där, och det gjorde vi ibland när det var lördag. Det var knappt vi nådde upp till luckan med våra veckopengar.

72013-05-03

Glass i solen

b92013-05-03
Och efter att vi hade köpt glass i kiosken, så satte vi oss på stenen i hörnet och bara slickade i oss våra glasspinnar. Det var nog 1955 skulle jag tro. Hörnet finns kvar, trottoaren med, men träkiosken är borta. Fast en del glassar ser likadana ut idag.

92013-05-03

Hos Ivar Lo står tiden still

IMG_0440a
Ivar Lo Johansson, en av våra stora författare, dog 1990 då han var 89 år gammal. Eftersom Ivar Lo:s arbetsrum står som det stod den dag han dog den 11 april, ligger sista numret av arbetet ihopvikt och oläst på hans skrivbord. Där finns också en bunt med tomma papper, hans fina bläckpenna, en halvt rökt Bellman cigarill i askkoppen med tändsticksasken från gyldene freden.
Det var här i denna enrummare han skrev alla sina böcker sedan han flyttade hit till Bastugatan 1934. Två dörrar bort ligger hans andra etta, där han bodde från 1936, då den första enrummaren blev hans arbetsplats. På bokhyllan till höger, bakom hans skrivstol, ligger en svartvit bild på Ivar Lo vid sitt skrivbord. Jag tar upp den, gör en hej-igenbild och förnimmer att tiden verkligen står stilla på vissa platser.

IMG_0440

Trappan uppför Skansen

sid173
Det är lite speciellt med Mors dag, och därför är det en dag då man gärna tar bilder. En del av mina morsdagsbilder har trappor bakgrunden. Den här trappan tog det ett tag att finna, jag misstänkte att den fanns på djurgården men det var inte förrän jag nyligen var inne på Skansen, som jag fann den. Bilden är tagen på vägen upp till Solliden, och omgivningen är lite annorlunda, men trappan densamma. Året kan vara 1968. Maj 1968.

sid173ny

Killarna i sandlådan på Gotlandsgatan

sid170

Det var gårdarnas krig på söder under 1930-talet har jag fått mig berättat. Det var på gårdarna man lekte, under portvakternas stränga uppseende, och i viss mån utanför porten. Men bara på den egna gården, och skulle man till en annan del av stan var det inte alltid man gick säker. I hörnet av Gotlandsgatan/Brännerigatan kunde man dock leka säkert, där fanns inget annat gäng som jagade eller någon portvakts argusögon, utan bara några sandlådor som fick föreställa gömställe, prärievagnar, polisbilar, fotbollsmål, herre på täppan eller vad man nu hade för preferenser för stunden.
På sent femtiotal var det min tur att leka där, utanför bryggartäppan, eftersom det fortfarande fanns en arg portvakt Pettersson, eller var det Johansson, som jagade oss när vi klättrade omkring på gårdarna. Han hade dessutom varit med som brottare i Olympiaden så han var certifierat farlig.
Så gick åren, besöken förbi lekhörnet var ytterst sporadiska tills för något år sedan, då det helt plötsligt åter fanns en sandlåda på platsen, men nu innanför staketet och speciellt ditforslad för att barn ska leka i den. Bryggartäppan har blivit en ny alldeles annorlunda lekpark på Södermalm. I parken har skapats en miljö som ska påminna om hur det såg ut på Södermalm under senare hälften av 1800-talet.
Jag tror det är alla generationers Lek-Ande som inspirerat till den nya lekplatsen.

sid170ny

När jag mötte Garbo

IMG_0277a
Häromveckan var jag på ett event på Moderna museet, och där på en vägg hängde en bild på världens vackraste kvinna genom tiderna, ja i alla fall i samma klass som Nefertite, MonaLisa och Cleopatra. Greta Garbo. Egentligen kan man väl inte gradera skönhet på det sättet i ett evighetsperspektiv, men Garbo hör i alla fall till de kvinnor som genom seklerna fått personifiera ett skönhetsideal. Jag tog hursomhelst en bild på bilden på väggen, jag gör sånt ibland.
Så, igår, var det vackert väder vilket bjöd in till en rejäl långpromenad där vi till slut hamnade i filmstaden i Solna. Nu är det ett bostadsområde, men filmhistoriens vingslag ligger tunga över området, vilket gatunamnen vittnar om. Här har alla svenska filmmänniskor av rang spelat in filmer genom åren, så även Greta Garbo. Och plötsligt ser jag hur tiden står still, för i minnet fladdrar bilden på Garbo förbi, den jag tog för någon vecka sedan, och när jag tittar på den ser jag att just här, på gångstigen upp mot Backstugan, är bilden tagen.
Backstugan har dessutom en mycket passande adress, Greta Garbos väg 4.
Jag tar bilden och sen ställer jag mig på samma plats som Garbo gjorde 1924, för nästan exakt 90 år sedan.

IMG_0277b