Möte utanför systemet

På 1970-talet var det här med etanol som drivmedel nytt, och man försökte lansera det som framtidens bränsle, eftersom oljan höll på att ta slut och knappt skulle räcka 20, högst 30 år. För att illustrera det hela parkerade vi en bil utanför systemet, köpte några spritflaskor, hällde ut spriten i rännstenen och ersatte den med bensin. Sen hällde vi flaskans nya innehåll i tanken. Mannen till vänster tyckte det var synd och skam att hälla ut spriten och frågade om han inte kunde få den istället. Men han hade inget att ta den i, och hans idé att vi kunde hälla direkt ner i hans strupe, köpte vi inte. Husen i bakgrunden har ändrat karaktär, fått en tillbyggnad och nya fönster.

Bårbärarna på Sabbatsberg


Förr brukade bårbärarna samlas i parken på Sabbatsberg och ta ett bloss, kanske äta ur en matlåda och umgås mellan transporterna. Nu är här ombyggt, ett stort hus blockerar utsikten mot Dalagatan men där bakom finns huset kvar.
Även de små gula villorna ör borta numera. Och inte röker bårbärarna så ofta heller.


Dramaten förr och nu


Ja, då är det sant. Vädret var bättre förr! Klarblå himmel, nu är det bara grått. Spårvagnarna var också blå och bilmodellen, den är från den tiden då man kunde få vilken färg man ville, bara det var svart. Tänk att spårvagnen går här igen. Vi har gått från att vara miljömedvetna via slit-o-släng till miljömedvetna igen. Händer det så mycket, egentligen? Pendeln svänger fram och tillbaka, men den hänger fortfarande fast på samma ställe.

Vems park är det?

Det brukade vara min park, min lekpark. Men nu finns här stora skyltar som säger att det är “Eric Grates park” efter den kände skulptören, och här har flera av hans skulpturer placerats. På en skylt vid parken kan man läsa att Eric Grate (1896-1983) är en av 1900-talets mest framträdande och mångsidigt verksamma svenska konstnärer. Född i Stockholm, student vid Södra Latin 1916 och elev vid Konstakademien 1917-20.
1922-23 gjorde han studieresor till Tyskland, framförallt till München.
Därefter reste han till Italien och Grekland innan han 1924 slog sig ner i Paris. Han flyttade tillbaka till Sverige 1933 och blev professor vid Konstakademien 1941-51 och medlem av Statens Konstråd 1952-55.
Från 1968 bodde han på gården Väntorp i Ulriksdal, Solna, till sin död 1983. Så han har inte ens bott i husen runt parken men tack vare honom har min plaskdamm nu blivit uppgraderad till fontän. Vi får väl dela; plaskdammen är min och fontänen är hans.

Stadshuset från söder


Stadshuset syns från många delar av Stockholm, och jag skulle inte bli förvånad om det visar sig vara stadens vanligaste vykortsmotiv. Här är ett gäng vykort på stadshuset från olika vinklar.
Det här ovan skickades den 15 juni 1973, och det är massor med namn som skrivit under. Dock inte alla, för det är fredag och några har gått hem.


Den 9 augusti 1974 har Anna varit på Skansen. Tak. hälsa för kortet. brosit jar varit hjo bå ksnsen. hej.

Vykort från den 18 juni 1978. Stadshuset från söder.


Skickat den 18 maj 1960 från Skinnarviksberget.


17 augusti 1956 skickas ett kort av Marie Louise Larsson från Hägersten. Hon har precis klarat en engelskakurs med bra betyg.



Söndagspromenad över Djurgårdsbron


Min farmor, till höger, var inte direkt kort men bredvid sin son blev hon det. Djurgårdsbron ligger säker, och den enda förändringen från 1950 är väl att man gjort räcken mellan trottoar och vägbanan. Allt för att kvällsfestande inte ska dratta ut åt något håll, utan att de säkert ska kunna flippra sig ner till Strandvägen.


Det blodiga Stortorget


Vykortet är från 5 juli 1967 och skickat av Gulli till systrarna Barning. Det föreställer Stortorget som finns omnämnt redan 1420. Stortorget utgjorde från början den centralpunkt kring vilken staden växte fram. All handel skulle drivas på Stortorget.
På Stortorget ägde Stockholms blodbad rum i november 1520. Den första avrättningen på torget som är känd skedde 1280 då Jöns Karlsson, Börje och Jöns Filipsöner avrättades på befallning av Magnus Ladulås.
I hörnhuset vid Skomakargatan finns ett minnesmärke i form av en kanonkula som sitter synligt inmurad i fasaden. En folksägen berättar att kulan skjutits dit från Brunkeberg i samband med Stockholms blodbad och var avsedd för Kristian II när han satt i ett av husets fönster. Kulan sattes åter upp när huset byggdes om 1795.
Stortorget var också platsen för Sveriges första apotek 1575.


Utsikt från Skansen


Det är 1950 och det blir dans på Skansen framåt kvällen. Marianne och Gunnar har kommit hit tidigt, kanske för att det är billigare inträde, eller kanske helt enkelt för att det är ett trevligt ställe att spendera en förälskad eftermiddag på.
Jag kan höra hur Gunnar ber Marianne att se ut över staden, medan han tar bilden. Jag tar samma bild som pappa gjorde, men nu är det 2012.


Utanför nybygget 1952

Nybygget Skytteholmsvägen
Här är min mamma och farmor med mig i barnvagnen och kollar in den nya lägenheten på Skytteholmsvägen 24 dit familjen skulle flytta från en sunkig lägenhet i Hagalund. Det är nästan 60 år sedan bilden togs våren 1952, och huset står kvar än idag så det är ett bra bygge.
Dagens bild är tagen sommaren 2011.


Stadshuset från Riddarholmen


Stadshuset har varit ett favoritmotiv på vykorten från Stockholm, sedan eldkvarn brann. Eller strax efter. På midsommaraftonen den 23 juni 1923, på dagen 400 år efter Gustav Vasas intåg i Stockholm, invigdes Stockholms stadshus. Det består av cirka åtta miljoner tegelstenar och har ett 106 meter högt torn med det svenska riksvapnet tre kronor i toppen. Stadshuset är en av Sveriges mest kända byggnader och Stockholms mest exklusiva festlokal. Nobelmiddagen är världsberömd.
Från Stadshuset styrs Stockholm. Cirka 200 personer – politiker så väl som tjänstemän – har sin arbetsplats här.
Bilden är tagen från Riddarholmen 2011.
Vykortet skickades den 9 oktober 1963 till Etiopien.