En mamma i Tuilerierna, Paris 1952

IMG_0584b

Det var nog en lycklig tid, början på 1950-talet. Inte långt efter andra världskriget, en älskad man vid sin sida, en liten plutt väl omhändertagen därhemma. Och hela Paris för sina fötter, drabbat men oförstört av nazisternas härjningar, mycket tack vare en svensk diplomat.
Tuilerierna är sig lika, kanske lite mer guld på statyerna idag 2014 än då.

IMG_0584

Västerbron nerifrån


Så här på avstånd ser Västerbron alltid lite behändig ut, som att den lätt går att hoppa över eller besegras. Men, vilket inte minst alla maratonlöpare vet, den suger musten ur både joggare, gående och cyklister. Det går mycket uppför. Mitt på bron, där alla hänglås numera hänger, får man dock lön för mödan i form av en vidunderlig utsikt både inåt Mälaren och ut mot Riddarfjärden.


Med familjen på Malmtorget


Alla familjer har väl sina utflyktsmål och det hade vi också. På 1960-talet brukade vi packa in oss i mammas röda Renault R8 Major och åka lagom långt bort. Det blev gärna en fika och bad i Nynäshamn med mammas berättelser om hur det var när hon var liten och till exempel sålde blåsippor till sjömännen i hamnen.
Här är hela familjen framför gamla stadshuset, Bilden kan vara tagen av morfar Kalle och ja, det är samma tjej som står framför bilen fast 50 år senare.


Vykortet som var två gånger i Paris

IMG_0705b

Det var en gång, för länge sedan, ett vykort på Eiffeltornet som köptes av en man som tänkte posta det till sin son. Han satte till och med på ett frimärke. Men på något sätt blev kortet aldrig skrivet i Paris, utan följde med mannen hem och hamnade i en skolåda bland andra vykort. Och där låg det, bortglömt och oskickat i många år, tills sonen en dag fann det och tänkte att det var ju synd att ett så fint kort aldrig blev skrivet och skickat. Så sonen tog med sig kortet till Paris, för att äntligen se till att vykortet fick göra det som det var menat för, resa till Sverige på det riktiga sättet.
Men nu var det en annan son som skulle få kortet, och eftersom det fanns en sonson också, så skickades kortet till dem båda. Så på det sättet får Loa snart ett vykort som köpts och frankerats av hans farfarsfar, åter frankerats av hans farfar och förhoppningsvis dyker upp i hans fars brevlåda på måndag, där han kan hämta det och sätta upp på väggen.

IMG_0705a

Framför Eiffeltornet 1964 och 1967

IMG_0688a

IMG_0682a

IMG_0695b

Varje Parisresa kräver en ny bild på Eiffeltornet, gärna med sig själv i förgrunden. Den här är tagen av en gatufotograf 1964, jag var 12 år och bodde hos en granne till en flygvärdinna som hade fått i uppgift att ta hand om mig. På bild nummer två står jag mellan grannen och flygvärdinnans syster. Ja, jag vet, det är komplicerat.
På skolresa tre år senare var vi åter på samma plats, denna gång fick det bli mina klasskamrater som ställde upp sig framför kameran. Det är de tre tjejerna framför tornets vänstra ben.

IMG_0688

IMG_0682b

IMG_0695a

En mamma blickar ut över Paris 1952

IMG_0589b

Går man vidare upp lite till höger istället för att lämna Tuilerierna, finns det en balustrad med utsikt över Place de la Concorde, och faktiskt, delar av Paris. Man ser Eiffeltornet, Triumfbågen, Louvren, tinnar, torn och Champs Elysées. Väldigt mycket Paris trots den låga höjden. 1952 eller 2014 gör ingen större skillnad, allt ligger där det alltid legat.

IMG_0589

Elefanten från barnens dag i Vasaparken


Det var Barnens dag och det blev min dag, i Vasaparken 1955. Jag vann en Elefant, som hängde med ända till sista flytten, då den sorgligt nog föll i en blå container på tippen. Dammig var den, snabeln bruten på två ställen och ena ögat uppätet av något litet djur för decennier sedan.


Besöket i Konga

sid178a
Konga heter en liten by i Skåne. Är jag bara i närheten så brukar jag svänga in där, till kyrkan, titta lite på den gamla byskolan och gå fram till kyrkporten. Är den öppen går jag in. Här var min farmor småskollärarinnan på 1930-talet. Prästen i Konga kyrka på den tiden, Gustaf Fredlund, ansåg att min farmor vara skamlig, eftersom hon var ogift men hade en liten son. Historien förtäljer till och med att han körde henne på porten till slut, trots att hon var väldigt omtyckt av sina elever. Sonen Gunnar, min far, var inte alls välkommen här utan fick bo i fosterhem medan farmor tjänade sina pengar.
Kanske var det därför som även han gärna åkte förbi här och fotograferade sig utanför Konga byskola, som på bilden här, nån gång på 1970-talet. Min son har också varit här, liksom min äldste sonson. En bit familjehistoria i hittills fem generationer.

sid178ny

En korv på Skansen 1950

sid175
En korv på Skansen är evig. Den här korven såg sin sista dag en kall vinterdag 1950, nersköljd med en varm glögg. På den tiden kunde man hålla i maten med bägge händerna. Då fanns inte korvmåsarna som gör att man idag bara kan hålla maten med ena handen, den andra måste man ha fri för att kunna försvara sig och sin korv.

sid175ny

Riksdagshuset och Rosenbad


Kortet är ivägskickat 1955 till Korea, 24 september. Så här står det på kortet som handlar om “Plums”, strax under fyra år, och hans mamma.
Plums kom in till mig som vanligt på morgonen. Jag frågade vad han drömt. Jag har drömt om pappa. Vad gjorde ni då? Ingenting, bara sov.
Och så efter en stund. Det var väl snällt av mig att drömma hit pappa till dig. Han har sina underbara repliker. allt väl. Jag är hemskt förkyld igen. Även Anders. Vi kramar dig båda.