Min första huvudroll


Det var lite speciellt den här dagen, när pappa hade ny filmkamera och ville leka filmmakare. Han dirigerade min farmor och mig, ställde sig på olika ställen och vi fick gå fram och tillbaka, springa hit och dit, prata, hoppa, se glada ut. Resultatet av filmandet av farmormötet kan du se här, och här kan du se hela Skansendagen, en bit Stockholm som både finns och inte finns längre.

Jag är blott en glad grabb som ser fram mot glass, karusell och ballong. Ballongen var avlång, vit med en blå rand, det kommer jag fortfarande ihåg fast det var 1957.


Mannen vid pianot

Det har gått minst 60 år men musiken finns där fortfarande. Cigaretten är borta, swingen finns kvar. Fritjof Haglund kan fortfarande smeka tangenterna så det låter som det ska. En av Sveriges bästa journalister genom åren, kan fortfarande spela On the sunny side of the street.

Träff med farmor


Alltid var det något roligt som väntade när man kom på besök hos farmor. Hennes väska var alltid full med Toy, där fanns kronor till ballonger och glass. Och sa man att det skulle vara kul att gå på Skansen, så tog hon bara min hand och så tog vi bussen ut på Djurgården.


En lek i Drottningholm


Nej, där får ni inte vara barn! Jo, på den tiden, 1959, fick man det men nu bor kungen på Drottningholm så då är slottet delvis avspärrat “där förr jag barn lekte”. Man har satt nya lindar, och rabatterna snurrar lite annorlunda, men i stort är det samma miljö nu 2012 som då.


Lägenheten på Gärdet


Min farmor hade en lägenhet på Sandelsgatan. Den kallade hon alltid för Gärdet. Egentligen vet jag inte varför, hon bodde ju också på Gotlandsgatan. Men jag tror hon satt där och målade sitt porslin, och vänner och bekanta brukade bo där. Så även jag, när det var lekdags i Tessinparken eller helg och Skansen väntade runt hörnet.


Det vackra paret på Kungsportsavenyn


Det är kanske i krigets slutskede eller lite senare, och den unge mannen har permission. Den här månaden ligger han troligen någonstans i Göteborgs skärgård, för han har åkt in för att träffa sin flickvän. Eller det kanske bara är en bekant. Stegen ser målmedvetna ut, de vet vart de ska ta vägen. Upp för avenyn, mot Götaplatsen.


Söndagspromenad över Djurgårdsbron


Min farmor, till höger, var inte direkt kort men bredvid sin son blev hon det. Djurgårdsbron ligger säker, och den enda förändringen från 1950 är väl att man gjort räcken mellan trottoar och vägbanan. Allt för att kvällsfestande inte ska dratta ut åt något håll, utan att de säkert ska kunna flippra sig ner till Strandvägen.


Utanför nybygget 1952

Nybygget Skytteholmsvägen
Här är min mamma och farmor med mig i barnvagnen och kollar in den nya lägenheten på Skytteholmsvägen 24 dit familjen skulle flytta från en sunkig lägenhet i Hagalund. Det är nästan 60 år sedan bilden togs våren 1952, och huset står kvar än idag så det är ett bra bygge.
Dagens bild är tagen sommaren 2011.


Fröken Judith vid Östertälje skola


I maj 1941 var min pappa och hälsade på farmor Judith på skolan i Östertälje där hon jobbade. Varje dag tog hon tåget från Stockholm till Östertälje station. Jag tror min farmor var stolt över den skolan, för hon fotograferade sig ofta framför skolbyggnaden.
Idag är det en privatskola, och farmor skulle nog gillat det med, bara man brydde sig om eleverna. Redan på femtitalet drev hon en egen privatskola på Gotlandsgatan i Stockholm, där hon undervisade elever så att de skulle klara av studenten.


Mamma på bänken

mamma på bänken
Det är inte den rätta platsen, men bänken har det rätta stuket. Bänken står idag på Riddarholmskajen, men ursprungsbänken vet jag inte var den står, kanske stog den på karolinska. Kläderna mamma har på sig kommer jag ihåg, för jag kan färgerna. Väskan var mörkgrön med läderhandtag, tröjan var svart med gula ränder. Hon hade sina kläder länge, min mamma.